Inte påmålad och falsk som andra
I´m back in the game.
Yes, nu sitter jag här, det var inte igår & det var inte i förrgår, ett bra tag sen med andra ord.
Jag har inte haft mycket att uppehålla er om, eller det kanske jag har, men då har jag inte haft tid med det här. Jag har ju ett liv utanför det här också!
Julafton var helt okej, till en början var den inte dessvidare bra, klädesombyte 10 gånger kanske, sen gav jag upp.
Alla blev sega efter maten, så natten varade inte så länge.
Emma & Robert stannade till 12. Sen var det bara gå och lägga sig, för då kom kvällens avslut med att må illa, inget vidare det där inte.
Nöjd med alla julklappar, måste jag verkligen säga. Pengarna där är redan slut, men är det rea på stan så är det klart att man inte kan hålla emot, eller har jag fel ? Nae!
Träffade mina kära brudar i fredags också, Linda Sara & Felicia :)
Jag orkar inte förklara och skriva, men jag säger bara DÖRREN, BLOMMAN & BENET, haha, du är då fan inte klok människa, men det är inte jag heller ! Och det är jag stolt för också, för den delen.
Nu ska jag hem till frugan igen, jag var där igår och hade oerhört kul.
Roligaste och mest skrattanfallet var när Josefines mamma ramlade, haha.
Skrattade tills vi tjöt och magkramp kan jag säga att det fick vi också.
Nu väntar jag bara på drivaren, jag kan också säga att nu känner jag peppen för studenten.
Det känns som att jag skiter i allt och vill bara ha dagen kommen, fan så gött.
Men vi hörs då ladies.
Du är den vackraste jag mött, inte påmålad och falsk som andra
Du har byggt upp det jag trott var dött
Yes, nu sitter jag här, det var inte igår & det var inte i förrgår, ett bra tag sen med andra ord.
Jag har inte haft mycket att uppehålla er om, eller det kanske jag har, men då har jag inte haft tid med det här. Jag har ju ett liv utanför det här också!
Julafton var helt okej, till en början var den inte dessvidare bra, klädesombyte 10 gånger kanske, sen gav jag upp.
Alla blev sega efter maten, så natten varade inte så länge.
Emma & Robert stannade till 12. Sen var det bara gå och lägga sig, för då kom kvällens avslut med att må illa, inget vidare det där inte.
Nöjd med alla julklappar, måste jag verkligen säga. Pengarna där är redan slut, men är det rea på stan så är det klart att man inte kan hålla emot, eller har jag fel ? Nae!
Träffade mina kära brudar i fredags också, Linda Sara & Felicia :)
Jag orkar inte förklara och skriva, men jag säger bara DÖRREN, BLOMMAN & BENET, haha, du är då fan inte klok människa, men det är inte jag heller ! Och det är jag stolt för också, för den delen.
Nu ska jag hem till frugan igen, jag var där igår och hade oerhört kul.
Roligaste och mest skrattanfallet var när Josefines mamma ramlade, haha.
Skrattade tills vi tjöt och magkramp kan jag säga att det fick vi också.
Nu väntar jag bara på drivaren, jag kan också säga att nu känner jag peppen för studenten.
Det känns som att jag skiter i allt och vill bara ha dagen kommen, fan så gött.
Men vi hörs då ladies.
Du är den vackraste jag mött, inte påmålad och falsk som andra
Du har byggt upp det jag trott var dött
Talet - 2 Oktober 1944 - 27 Februari 1999, från Estland
2 Oktober 1944 - 27 Februari 1999, från Estland
Vad hände den 2 oktober 1944? Jo till jorden kom den underbara, snällaste & gosigaste människan som levt.
Jag själv var inte född då men jag växte ändå upp med honom för han fanns där när jag kom till. Jag är glad att min moster hittade någon som honom, han var underbar på alla sätt och vis, det finns ingen som honom. Hans namn var och kommer alltid förbli Harry Treumann.
Jag var 9 år när han gick bort, och jag minns det fortfarande som igår, jag bodde en bit ifrån stan, skulle möta Emelie och på vägen träffade jag min moster. Jag vände igen och hon hängde med mig hem för att berätta vad som hade hänt. Det var bara jag och min bror hemma. Vi satt i soffan och hon sa att Harry hade gått bort, att hans dotter eller syster hade åkt hem till honom, för att hälsa på och kollade in genom fönstret som var till köket, där han låg, på golvet, död...
När min moster hade berättat för mig vad som hade hänt kunde jag inte riktigt förstå vad som egentligen hade hänt, så jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag var heller inte så gammal för att verkligen förstå att det hon sa stämnde. Jag gick in på mitt rum, och skulle börja skriva dagbok. Emelie har berättat för mig att jag satt där med min bror och bara grät och grät. Min bror var bara 6 år och fattade inte mer än vad jag gjorde, men han satt där, grät inte men när han såg mig sitta där och gråta hindra det inte honom från att börja stortjuta.
Eftersom att jag inte var stor nog att förstå händelsen så var det inget som satte sår i hjärtat på mig då, nu när jag har blivit äldre har jag fått knivhugg i hjärtat. Det är nu det kommer och jag känner verkligen att jag inte hann med allt jag skulle vilja göra, säga.
Det är också nu minnena kommer upp, jag minns bara mer och mer för varje dag som går. Och med ord kan jag inte beskriva hur mycket jag saknar honom, orden räcker inte till. Jag har så många minnen som jag inte har tänkt på förut, men med tiden kommer dom och jag börjar minnas mer och mer, trots att jag var så liten.
Jag fick också lära känna hans ena dotter, den enda jag kommer ihåg från hans sida av familj. (Tyvärr) Hon heter Linda och jobbade på samma jobb som min pappa, Fiskars.
Jag och mina syskon var ofta med pappa på hans jobb där vi sprang runt och lekte och var nog ofta ivägen. Var alltid inne hos Linda, vare sig hon var där eller inte, vi kunde låna hennes kontor och leka affär, i och med att Fiskars tillverkade olika slags redskap. Jag skrev mycket brev till henne när jag var där, det tyckte jag var roligt och roligare var ju när pappa kom hem med ett brev till mig som hon hade skrivit. Jag älskade henne, lika mycket som jag älskade hennes far, hon påminner så fruktansvärt mycket om honom vilket är bra på ett bra sätt, det väcker minnen och endel av honom står fortfarande på jorden.
Jag tror också att ibland var det ganska jobbigt för Linda att vi var där, vi skulle alltid springa vid hennes kontor, prata med henne, tjata, störa henne i arbetet. Även att hon nog på ett sätt tyckte att det var kul att vi var där, och alla dessa brev jag satt och skrev. Som liten blev det inte mycket man skrev ,tog en penna och skrev i olika färger och några rader blev det, bokstäverna stora som hus. Idag kan jag inte säga att vi har någon kontakt överhuvudtaget, det tycker jag är tråkigt och sorligt, att ha haft en sån stor kontakt till att bli ingenting. Jag hoppas det vänder och att vi en dag får tillbaka endel av det vi hade.
Alla minnen som jag har med Harry, det har väckt mer för varje dag som kommer. Allt minns jag inte på egen hand, min moster har suttit och berättat en hel del, likaså min mamma. Han har aldrig på något sätt varit elak mot mig, jag var hans ängel och ögonsten, det är vad min moster har sagt. Han gjorde det mesta för mig, när dom skulle åka och handla och jag ville hänga med, gick alltid till min moster först och frågade, fick oftast svar nej. Då gick jag vidare till Harry och frågade samma sak, för gick jag till honom visste jag att jag fick hänga med, om det inte var andra ärenden dom skulle på också. Var det vardagar speciellt sa min moster alltid innan till mig att det blir inte godis i affären, godisgris som jag var, jag höll med så klart. Väl inne i affären sen tjatade jag självklart till mig nått godis, minns att vi ofta köpte pingvinstänger, mint-lakrits. Antingen gick jag och hämtade en själv eller så frågade jag först min moster, svarade hon nej där visste jag direkt vem jag skulle gå till. Jag kan tänka mig nu att jag blev väldigt stolt för det, eftersom att hon sagt nej till mig och jag gick till Harry för jag visste vad han skulle svara. Jag blev nog lite katig av mig när jag fick som jag ville. Tänk er, en blond liten tjej, krullig som hon var i håret och fick som hon vill. Ganska så katig.
Vi bodde ganska nära varandra, så det var lätt för mig att ta mig dit när jag ville, sprang eller tog min lilla trehjuling. Min mamma berättade en gång för mig att en morgon var jag borta, det var ganska tidigit på morgonen, jag hade klätt på mig själv och stuckit iväg. Min mamma ringde direkt till min moster och Harry för att hon förstod nästan att det var dit jag hade gått, och det var tydligen inte första gången heller. Jag hade bara gått in genom dörren, in till vardagsrummet och klämt mig emellan dom i soffan, jag skulle alltid sitta i mitten av dom, dom fick aldrig sitta bredvid varandra. Jag skulle bli och vara ompysslad, för när jag var hos Harry då var han bara min, ingen annans. Varför jag gick dit så tidigt var för att jag skulle äta frukost med dom.
Eftersom att jag var mycket där hittade vi på massor med saker hela tiden. Vi var mycket ute i deras trädgård, rensade grönsakslandet eller så drog jag upp alla rabarber. En sak vi också gjorde ganska ofta var att ligga i hängmattan eller sitta i deras utesoffa. Han fick en alltid att skratta, le överhuvudtaget, han var en jävel på att busa med oss barn, ge oss kärlek.
Utanför vårat hus fanns det en stor gräsmatta där vi alltid brukade vara och leka, plocka blommor eller bara vara där för att leka. Också för att man alltid såg när Harry åkte förbi med sin bil och vi utbrast alltid: "Harry " och skulle springa efter bilen. Kommer också ihåg hur hans bil såg ut, en grön volvo.
Våran granne som bodde mittemot oss hade sin baksida ner mot vattnet, varje sommar när det var folk som sprang stod vi alltid där och sprutade vatten på dom med en vattenslang. Det tyckte vi alltid var roligt, även att dom som sprang tyckte det var skönt, att springa i värmen vad vill man mer än att hoppa ner i sjöng eller bara få vatten på sig?
Det var något Harry tyckte om att göra, det var att fiska och åka ut med sin båt. Varje sommar var vi nere vid hans brygga och badade, vi åkte också båt och var ute och fiskade. Det var nått han gjorde ofta. Han hade sin båt nere vid vattnet, skulle alltid hjälpa honom med båten när han skulle åka ut och fiska själv. När det var mycket vatten i båten skulle vi självklart hjälpa till och tömma den. Ibland fick inte vi hänga med ut, ledsna blev vi men visste att han senare skulle komma tillbaka. Och som barn glömmer man oftast bort allting lika snabbt som man får reda på det.
Båten han hade står ännu kvar idag, är jag där omkring går jag alltid förbi både båten och huset. Han syster tog över huset honom och vad jag vet så bor hon fortfarande kvar.
Han var verkligen mitt allt och allt en människa skulle behöva, han visade mig all den kärlek han hade och han gav mig all den kärlek han hade. Han visade mig vad det var att älska någon, den kärlek han gav och hade är obeskrivlig. Utan honom hade jag aldrig stått på mina egna ben idag, jag känner att han fortfarande finns med mig. Det är tungt utan honom, men med alla minnen jag har tillsammans med honom så känner jag att jag klarar av det. Endel dagar är tyngre och svårare än andra. Jag älskar honom, och han var den bästa för mig. Han var som en nallebjörn man bara kunde gå till när man ville gosa eller bara ha uppmärksamhet. Jag saknar honom, nått så obeskrivligt, men han kommer alltid finnas där han hör hemma för mig, i mitt hjärta.
Harry Treumann 2 Oktober 1944 - 27 Februari 1999.
Den bästa och underbaraste människan togs från jorden, han satte stora sår i våran hjärtan.
Men han kommer alltid finnas där, som den älskade mannen.
Varför tas dom som verkligen betyder nått ifrån oss ? Och man hinner inte utföra saker som man i en senare tid kommit på, "just det, det skulle jag ha sagt, det skulle jag ha gjort" osv. Den är där som en svans och följer efter oss hela tiden, man trycker ner sig själv, för att man inte hann med det man tyckte att man sen skulle få ha som ett minne eller få uppleva med denna person. För är det nått som står högst upp på önskelistan så är det ju det här, att ha tillbaka den människa som verkligen betytt nått, för mig är han min förebild och jag hoppas jag blir lika god som han var. Det finns så många frågor men ingen har svar på dom. Varför?
Vad hände den 2 oktober 1944? Jo till jorden kom den underbara, snällaste & gosigaste människan som levt.
Jag själv var inte född då men jag växte ändå upp med honom för han fanns där när jag kom till. Jag är glad att min moster hittade någon som honom, han var underbar på alla sätt och vis, det finns ingen som honom. Hans namn var och kommer alltid förbli Harry Treumann.
Jag var 9 år när han gick bort, och jag minns det fortfarande som igår, jag bodde en bit ifrån stan, skulle möta Emelie och på vägen träffade jag min moster. Jag vände igen och hon hängde med mig hem för att berätta vad som hade hänt. Det var bara jag och min bror hemma. Vi satt i soffan och hon sa att Harry hade gått bort, att hans dotter eller syster hade åkt hem till honom, för att hälsa på och kollade in genom fönstret som var till köket, där han låg, på golvet, död...
När min moster hade berättat för mig vad som hade hänt kunde jag inte riktigt förstå vad som egentligen hade hänt, så jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag var heller inte så gammal för att verkligen förstå att det hon sa stämnde. Jag gick in på mitt rum, och skulle börja skriva dagbok. Emelie har berättat för mig att jag satt där med min bror och bara grät och grät. Min bror var bara 6 år och fattade inte mer än vad jag gjorde, men han satt där, grät inte men när han såg mig sitta där och gråta hindra det inte honom från att börja stortjuta.
Eftersom att jag inte var stor nog att förstå händelsen så var det inget som satte sår i hjärtat på mig då, nu när jag har blivit äldre har jag fått knivhugg i hjärtat. Det är nu det kommer och jag känner verkligen att jag inte hann med allt jag skulle vilja göra, säga.
Det är också nu minnena kommer upp, jag minns bara mer och mer för varje dag som går. Och med ord kan jag inte beskriva hur mycket jag saknar honom, orden räcker inte till. Jag har så många minnen som jag inte har tänkt på förut, men med tiden kommer dom och jag börjar minnas mer och mer, trots att jag var så liten.
Jag fick också lära känna hans ena dotter, den enda jag kommer ihåg från hans sida av familj. (Tyvärr) Hon heter Linda och jobbade på samma jobb som min pappa, Fiskars.
Jag och mina syskon var ofta med pappa på hans jobb där vi sprang runt och lekte och var nog ofta ivägen. Var alltid inne hos Linda, vare sig hon var där eller inte, vi kunde låna hennes kontor och leka affär, i och med att Fiskars tillverkade olika slags redskap. Jag skrev mycket brev till henne när jag var där, det tyckte jag var roligt och roligare var ju när pappa kom hem med ett brev till mig som hon hade skrivit. Jag älskade henne, lika mycket som jag älskade hennes far, hon påminner så fruktansvärt mycket om honom vilket är bra på ett bra sätt, det väcker minnen och endel av honom står fortfarande på jorden.
Jag tror också att ibland var det ganska jobbigt för Linda att vi var där, vi skulle alltid springa vid hennes kontor, prata med henne, tjata, störa henne i arbetet. Även att hon nog på ett sätt tyckte att det var kul att vi var där, och alla dessa brev jag satt och skrev. Som liten blev det inte mycket man skrev ,tog en penna och skrev i olika färger och några rader blev det, bokstäverna stora som hus. Idag kan jag inte säga att vi har någon kontakt överhuvudtaget, det tycker jag är tråkigt och sorligt, att ha haft en sån stor kontakt till att bli ingenting. Jag hoppas det vänder och att vi en dag får tillbaka endel av det vi hade.
Alla minnen som jag har med Harry, det har väckt mer för varje dag som kommer. Allt minns jag inte på egen hand, min moster har suttit och berättat en hel del, likaså min mamma. Han har aldrig på något sätt varit elak mot mig, jag var hans ängel och ögonsten, det är vad min moster har sagt. Han gjorde det mesta för mig, när dom skulle åka och handla och jag ville hänga med, gick alltid till min moster först och frågade, fick oftast svar nej. Då gick jag vidare till Harry och frågade samma sak, för gick jag till honom visste jag att jag fick hänga med, om det inte var andra ärenden dom skulle på också. Var det vardagar speciellt sa min moster alltid innan till mig att det blir inte godis i affären, godisgris som jag var, jag höll med så klart. Väl inne i affären sen tjatade jag självklart till mig nått godis, minns att vi ofta köpte pingvinstänger, mint-lakrits. Antingen gick jag och hämtade en själv eller så frågade jag först min moster, svarade hon nej där visste jag direkt vem jag skulle gå till. Jag kan tänka mig nu att jag blev väldigt stolt för det, eftersom att hon sagt nej till mig och jag gick till Harry för jag visste vad han skulle svara. Jag blev nog lite katig av mig när jag fick som jag ville. Tänk er, en blond liten tjej, krullig som hon var i håret och fick som hon vill. Ganska så katig.
Vi bodde ganska nära varandra, så det var lätt för mig att ta mig dit när jag ville, sprang eller tog min lilla trehjuling. Min mamma berättade en gång för mig att en morgon var jag borta, det var ganska tidigit på morgonen, jag hade klätt på mig själv och stuckit iväg. Min mamma ringde direkt till min moster och Harry för att hon förstod nästan att det var dit jag hade gått, och det var tydligen inte första gången heller. Jag hade bara gått in genom dörren, in till vardagsrummet och klämt mig emellan dom i soffan, jag skulle alltid sitta i mitten av dom, dom fick aldrig sitta bredvid varandra. Jag skulle bli och vara ompysslad, för när jag var hos Harry då var han bara min, ingen annans. Varför jag gick dit så tidigt var för att jag skulle äta frukost med dom.
Eftersom att jag var mycket där hittade vi på massor med saker hela tiden. Vi var mycket ute i deras trädgård, rensade grönsakslandet eller så drog jag upp alla rabarber. En sak vi också gjorde ganska ofta var att ligga i hängmattan eller sitta i deras utesoffa. Han fick en alltid att skratta, le överhuvudtaget, han var en jävel på att busa med oss barn, ge oss kärlek.
Utanför vårat hus fanns det en stor gräsmatta där vi alltid brukade vara och leka, plocka blommor eller bara vara där för att leka. Också för att man alltid såg när Harry åkte förbi med sin bil och vi utbrast alltid: "Harry " och skulle springa efter bilen. Kommer också ihåg hur hans bil såg ut, en grön volvo.
Våran granne som bodde mittemot oss hade sin baksida ner mot vattnet, varje sommar när det var folk som sprang stod vi alltid där och sprutade vatten på dom med en vattenslang. Det tyckte vi alltid var roligt, även att dom som sprang tyckte det var skönt, att springa i värmen vad vill man mer än att hoppa ner i sjöng eller bara få vatten på sig?
Det var något Harry tyckte om att göra, det var att fiska och åka ut med sin båt. Varje sommar var vi nere vid hans brygga och badade, vi åkte också båt och var ute och fiskade. Det var nått han gjorde ofta. Han hade sin båt nere vid vattnet, skulle alltid hjälpa honom med båten när han skulle åka ut och fiska själv. När det var mycket vatten i båten skulle vi självklart hjälpa till och tömma den. Ibland fick inte vi hänga med ut, ledsna blev vi men visste att han senare skulle komma tillbaka. Och som barn glömmer man oftast bort allting lika snabbt som man får reda på det.
Båten han hade står ännu kvar idag, är jag där omkring går jag alltid förbi både båten och huset. Han syster tog över huset honom och vad jag vet så bor hon fortfarande kvar.
Han var verkligen mitt allt och allt en människa skulle behöva, han visade mig all den kärlek han hade och han gav mig all den kärlek han hade. Han visade mig vad det var att älska någon, den kärlek han gav och hade är obeskrivlig. Utan honom hade jag aldrig stått på mina egna ben idag, jag känner att han fortfarande finns med mig. Det är tungt utan honom, men med alla minnen jag har tillsammans med honom så känner jag att jag klarar av det. Endel dagar är tyngre och svårare än andra. Jag älskar honom, och han var den bästa för mig. Han var som en nallebjörn man bara kunde gå till när man ville gosa eller bara ha uppmärksamhet. Jag saknar honom, nått så obeskrivligt, men han kommer alltid finnas där han hör hemma för mig, i mitt hjärta.
Harry Treumann 2 Oktober 1944 - 27 Februari 1999.
Den bästa och underbaraste människan togs från jorden, han satte stora sår i våran hjärtan.
Men han kommer alltid finnas där, som den älskade mannen.
Varför tas dom som verkligen betyder nått ifrån oss ? Och man hinner inte utföra saker som man i en senare tid kommit på, "just det, det skulle jag ha sagt, det skulle jag ha gjort" osv. Den är där som en svans och följer efter oss hela tiden, man trycker ner sig själv, för att man inte hann med det man tyckte att man sen skulle få ha som ett minne eller få uppleva med denna person. För är det nått som står högst upp på önskelistan så är det ju det här, att ha tillbaka den människa som verkligen betytt nått, för mig är han min förebild och jag hoppas jag blir lika god som han var. Det finns så många frågor men ingen har svar på dom. Varför?
"Du har alltid varit vacker i mina ögon"
"SaraBara" är mitt nya smeknamn nu, tydligen..
Det är inte alltid man är beredd på att vara i ordning gjord, visst att det är fredag men ändå!
Eftersom att jag bara har suttit hemma idag och tagit det lungt så känns det ganska meningslöst att göra sig i ordning.
Så här sitter jag, med toffler och mjukisbyxer, inte ofta för att vara en Sara, eller ?
Iallafall, Daniel ringer och säger att han ska komma och ta en cigg med mig, han ville nog visa sin bil som han har införskaffat sig också skulle jag tro. Jag går ut som jag har sett ut hela dagen och dom ber mig åka med på en sväng.
Haha jag hoppar in med toffler och dessa byxer, som tur är så gick jag ju inte ur bilen tills jag skulle återvända hem igen.
Hade varit ganska pinsamt om folk hade sett mig sådär, fast det måste jag säga att jag skulle inte ens hoppa ur bilen om jag såg någon jag kände!
Sen är jag inte alls svartsjuk på att Daniel var brun, nej inte ett dugg. Han tyckte att jag var blek, snällt liksom, bara för att han har varit utomlands och fått slippa Sverige, hur många är det som inte vill det ?
Så jo, svartsjuk är jag faktiskt, det måste jag erkänna. Gladare blir jag inte av att jag vet att min mamma och pappa åker till Thailand i mars..
Dom pratade också om att åka på någon festival i sommar, (Daniel & Jon/John?) & jag direkt nörd som jag är sa Stefan & Krister, så bara för det så är det vad jag tänker göra nu, slå på Stefan & Krister och smöra mig fast vid DagOtto :)
Sen kom jag också att tänka på en sak pappa sa till mig förrut, Nop (Thailändare) fyller år idag, grattis till honom får man väl lov att säga :)
Bjuder på mig själv där också ! Måste säga att jag saknar stället, och tiden som var då. Det var mycket bättre, enklare kan jag inte direkt påstå, då var det värre! Men om man bortser från det, allt var så mycket lättare. Jag hade för det första inte träffa dig, underbar känsla, underbar tanke. Spola tillbaka tiden någon, tack på förhand!
Take it or leave it, it´s up for you now
Det är inte alltid man är beredd på att vara i ordning gjord, visst att det är fredag men ändå!
Eftersom att jag bara har suttit hemma idag och tagit det lungt så känns det ganska meningslöst att göra sig i ordning.
Så här sitter jag, med toffler och mjukisbyxer, inte ofta för att vara en Sara, eller ?
Iallafall, Daniel ringer och säger att han ska komma och ta en cigg med mig, han ville nog visa sin bil som han har införskaffat sig också skulle jag tro. Jag går ut som jag har sett ut hela dagen och dom ber mig åka med på en sväng.
Haha jag hoppar in med toffler och dessa byxer, som tur är så gick jag ju inte ur bilen tills jag skulle återvända hem igen.
Hade varit ganska pinsamt om folk hade sett mig sådär, fast det måste jag säga att jag skulle inte ens hoppa ur bilen om jag såg någon jag kände!
Sen är jag inte alls svartsjuk på att Daniel var brun, nej inte ett dugg. Han tyckte att jag var blek, snällt liksom, bara för att han har varit utomlands och fått slippa Sverige, hur många är det som inte vill det ?
Så jo, svartsjuk är jag faktiskt, det måste jag erkänna. Gladare blir jag inte av att jag vet att min mamma och pappa åker till Thailand i mars..
Dom pratade också om att åka på någon festival i sommar, (Daniel & Jon/John?) & jag direkt nörd som jag är sa Stefan & Krister, så bara för det så är det vad jag tänker göra nu, slå på Stefan & Krister och smöra mig fast vid DagOtto :)
Sen kom jag också att tänka på en sak pappa sa till mig förrut, Nop (Thailändare) fyller år idag, grattis till honom får man väl lov att säga :)
Bjuder på mig själv där också ! Måste säga att jag saknar stället, och tiden som var då. Det var mycket bättre, enklare kan jag inte direkt påstå, då var det värre! Men om man bortser från det, allt var så mycket lättare. Jag hade för det första inte träffa dig, underbar känsla, underbar tanke. Spola tillbaka tiden någon, tack på förhand!
Take it or leave it, it´s up for you now
So what ? I´m still a rockstar
Fredag, och jullovet är i full gång, mitt "började" i ondags egentligen.
Fick precis reda på vem "Någons mamma" var. Jag hade faktiskt mina aningar där att det var faktiskt Josefines mamma. :)
Jag saknar förresten min man som jag nu har börjat kalla honom.
Allt skulle vara mycket lättare om han stod här på jorden igen.
Han var allt en brutta kunde önska sig.
I love him more than everything.
Varför kan du inte bara försvinna?
Fick precis reda på vem "Någons mamma" var. Jag hade faktiskt mina aningar där att det var faktiskt Josefines mamma. :)
Jag saknar förresten min man som jag nu har börjat kalla honom.
Allt skulle vara mycket lättare om han stod här på jorden igen.
Han var allt en brutta kunde önska sig.
I love him more than everything.
Varför kan du inte bara försvinna?
19 December
Jag tror att jag har fått ett nytt beroende, varm oboy.
Jag har druckit 3 eller 4 glas idag, och fan vad gott det är!
Nu kommer den gamla vanliga Sara fram igen, dvs nattugglan...
Och då är det bara två som saknas, antingen var det Pelle eller så var det en annan man, fast jag & "den andra mannen" var nog värre, vi satt uppe till typ halv 7 på morgonen, det är inte illa pinkat.
Nu ska jag lägga mig och läsa boken om Linda Rosing, hennes liv osv...
Och en annan sak också, jag och min syster har börjat spela patiensduell igen, det gjorde vi alltid förr... Det är kul när det går bra, annars kan jag ge upp ganska lätt, som jag gjorde igår! Dålig förlorare, yes.
Förresten, jag är nyfiken nu också. Någon kommenterade det i mitt förra inlägg!
Postat av: Någons mamma
Jag önskar att du inte fanns, och att jag aldrig träffade dig!
Bjuder också på den här bilden. Jag och min syster i ett nötskal, men såhär kul har vi, hon tar alltid fram kameran så att det är bara att vara snygg och visa att man älskar kameran! Hon är typ det bästa jag vet & jag älskar henne :) !
Jag har druckit 3 eller 4 glas idag, och fan vad gott det är!
Nu kommer den gamla vanliga Sara fram igen, dvs nattugglan...
Och då är det bara två som saknas, antingen var det Pelle eller så var det en annan man, fast jag & "den andra mannen" var nog värre, vi satt uppe till typ halv 7 på morgonen, det är inte illa pinkat.
Nu ska jag lägga mig och läsa boken om Linda Rosing, hennes liv osv...
Och en annan sak också, jag och min syster har börjat spela patiensduell igen, det gjorde vi alltid förr... Det är kul när det går bra, annars kan jag ge upp ganska lätt, som jag gjorde igår! Dålig förlorare, yes.
Förresten, jag är nyfiken nu också. Någon kommenterade det i mitt förra inlägg!
Postat av: Någons mamma
Du är för söt, du gör min dag ;)
Jag önskar att du inte fanns, och att jag aldrig träffade dig!
Bjuder också på den här bilden. Jag och min syster i ett nötskal, men såhär kul har vi, hon tar alltid fram kameran så att det är bara att vara snygg och visa att man älskar kameran! Hon är typ det bästa jag vet & jag älskar henne :) !
Nu startar vi mitt jullov
Jag har inte varit så hurtig med att gå till skolan den här veckan heller, jag har varit helt död i kroppen känner jag och att det här lovet lär behövas och användas som det ska, vila framförallt.
Jag har ändå varit i skolan, måndags, tisdags & onsdags, i måndags försov jag mig, igen. Gjorde det sista och åkte hem, typ. Dålig stil, men yes sån är jag ibland, kan inte orka med allting.
Igår åt vi julbord och jag fick en liten sovmorgon, Rasmus hängde med Josefline till skolan så vi åkte bil.
Jag hade peppen på min sida där på morgonkvisten, festsugen och dan, nått händer.
Jag sov hos syster & Robert i tisdags, träffade Lena och fick reda på att Leo fyllde år, grattis till honom :) !
Jag saknar den sidan av släkten, vi kom fram till att vi är för lata, men nått måste vi göra åt det här nu, går inte att bara prata hela tiden, så inom kort hoppas jag på en träff för dom saknade.
Min syster var också godhjärtad som vanligt, köpte hårfärg till mig, så nu är jag typ röd/brun i håret.
Fått mycket komplimanger för det också, det är ju alltid ett plus ! Speciellt när man är nöjd med det själv.
Jag var inte heller den snällaste igår(onsdag), hade en sån där dag för att retas och bara vara allmänt elak.
Igår när vi stod ute och rökte i skolan stod vi och pratade om en som ska ha barn.
Jag: Den som spar den har
Josefine: Vad har det med barn att göra?
Jag: Jag tror jag tänkte på glass!
(Kom nu i efterhand på att det var nog en Twister jag ville ha).
Nu tänkte jag kolla på någon av dessa filmer jag laddat ner, eftersom att Daniel inte är en blixt på att svara så kan jag ju roa mig med annat så länge, han vill inte prata med mig längre, det sög!
Tycker då att jag är värd en massage från honom, vi säger att han redan har lovat det. :)
Jag längtar tills det är julafton, för jag vill öppna paket.
SaraTheKiller
SaraTheKiller är tillbaka igen, för tillfället.
Kan börja med att jag har blivit snuvig, mamma som vanligt tror att det är på grund av rökningen, hon kanske har rätt, eller så har hon det inte..
Förra veckan prövade vi studentmössor, nu börjar det tamigfan närma sig, och vad säger man om det ? Otroligt skönt!
Värsta är bara att klara sig utan dessa människor, som alla vet så brukar inte kontakten hålla, men för att inte vara så negativ så får man göra det bästa av situationen och försöka ha den bästa kontakten man kan ha.
Peppen står på max nu, och dagen D vill jag ha nu, trots den hemska tanken om att när man är där så är det verkligen sista dagen och man ska ut i vuxen och arbetslivet. Puuuft, tanken ger mig bara magsår.
Denna vecka då, började med skoldag på måndagen, tisdagen stannade jag hemma, var också på julbord med Syster, Robert, Karro, Anna, Tomas, Mamma & Pappa. Gott var det, och jag såg verkligen fram emot den där skinkan, kände mig också ganska minderårig och utanför när jag beställer en cola medans alla andra tar starkare saker.
Men suget fanns inte där och jag mådde inte prima skinka heller, så för mig den taniga jäkel blev det en cola. "Är det inte bara lättare om vi dödar honom". Haha, jag hade kul, fick i mig skratt, och bäst var ändå slutet. Finns mycket om och men där, men jag orkar inte dra upp allt, skratta gjorde vi iallafall!
Måste också tillägga att när vi sitter där säger mamma:
- Sara & Emma, om ni slutar röka på ett år så får ni 2 000 var.
Emma: Haha nej, det är för lite och det är inte värt det
Mamma: Om ni får en utlandsresa då?
Emma: Nej, fortfarande inte värt det
Jag: Till Thailand?
Mamma: Nej, turkiet
Robert: Ni är ju fan tröga, lätt att jag hade gjort det
Frågan är om det är värt det ? En resa är inte gratis, och det är inte rökning heller, men Turkiet som jag älskar?
Jag funderar fan på't. Nu har jag lite att bita i.
Ondag var jag också i skolan, framkallade bilder, vilket var kul och lättare än vad jag trodde.
Mådde inte bättre, skulle haft gympa och simmat, eller som vi satt och prata om, dyka efter en docka för att sedan ta död på sig själv och istället rädda en docka, det går jag faktiskt inte med på!
Torsdag, stannade också hemma, känns onödigt att ta sig till skolan för att sitta där och inte må som en gud.
När jag satte mig i soffan för att äta upp den sista biten av min choklad sitter min lärare Frank där.
Frank: Sara, du är den bästa eleven på hela skolan
Jag: Chokladen är slut
Frank: Då kan jag ta tillbaka det där, fan hade jag varit fem minuter tidigare hade jag fått en chokladbit.
Det var chokladen han var ute efter, det visste jag det. Inte nog med det, han gick och åt ur min godispåse herromdan, bullar har han fått, trots det måste jag ändå vara den bästa eleven! :)
Andra avenyn rullar på tv:n, har dock redan sett avsnitten denna vecka. Vad får jag då reda på när jag sätter på 1:an ?
Jo att det är sängsongens sista avsnitt, börjar den 11 Januari igen, inte bara nog om det, dom ska börja sända ETT avsnitt varje vecka nu, en kvart mer, men det skiter väl jag i? Det sög!
Sa också att en person kommer tillbaka igen, får hoppas på att det är Hästen dom pratar om, läste jag också rätt på hemsidan så är det han! Nu börjar det bli gamla tider igen, gött.
Jag har bara legat hemma idag, tagit det lungt, vilket är ganska skönt men ändå så blir man så rastlös.
Men det tar vi igen imorgon, för då är det utgång som gäller och fira Bekka ! Nu kommer det gamla tider må jag säga, överlycklig för det ? Jatack!
Jag måste säga att jag saknar det oerhört mycket, sommaren 2007, finns det nått mer minnesvärt ?
Vad säger vi då om 2008? Inte lika minnesvärt, jag skulle lika gärna kunna dra ett streck över det här året, för det är inget som kommer sättas i hjärtat på mig, faktiskt.
Jo kanske vissa delar av saker och ting som har hänt, som början på året, då mamma & pappa var i Thailand och jag hade besök här av Mange, Pata & Kalle!
Mot sommaren in till en viss tid var också guldvärd, solen sken, det var stranden som gällde och bara pressa.
In mot mitten av sommaren kunde strykas och inte hänt över huvudtaget. Nej, tro det eller ej, men det jag säger stämmer.
Nu är jag nog en aning taskig också, men ska jag sitta och vara snäll med hundögon medans en annan leker pirat ?
Nej skulle inte tro det.
Kan nämna nu också att köket är klart, eller alla möbler är inte placerade som dom ska, men tapeterna blev klara idag. Det var på tiden nu tycker jag, men det blir snygg, som jag sagt innan nu är det bara halva huset kvar.
Så, nu kan det dröja ett år till innan jag skriver, om det inte kommer upp en upplevelse !
Kan börja med att jag har blivit snuvig, mamma som vanligt tror att det är på grund av rökningen, hon kanske har rätt, eller så har hon det inte..
Förra veckan prövade vi studentmössor, nu börjar det tamigfan närma sig, och vad säger man om det ? Otroligt skönt!
Värsta är bara att klara sig utan dessa människor, som alla vet så brukar inte kontakten hålla, men för att inte vara så negativ så får man göra det bästa av situationen och försöka ha den bästa kontakten man kan ha.
Peppen står på max nu, och dagen D vill jag ha nu, trots den hemska tanken om att när man är där så är det verkligen sista dagen och man ska ut i vuxen och arbetslivet. Puuuft, tanken ger mig bara magsår.
Denna vecka då, började med skoldag på måndagen, tisdagen stannade jag hemma, var också på julbord med Syster, Robert, Karro, Anna, Tomas, Mamma & Pappa. Gott var det, och jag såg verkligen fram emot den där skinkan, kände mig också ganska minderårig och utanför när jag beställer en cola medans alla andra tar starkare saker.
Men suget fanns inte där och jag mådde inte prima skinka heller, så för mig den taniga jäkel blev det en cola. "Är det inte bara lättare om vi dödar honom". Haha, jag hade kul, fick i mig skratt, och bäst var ändå slutet. Finns mycket om och men där, men jag orkar inte dra upp allt, skratta gjorde vi iallafall!
Måste också tillägga att när vi sitter där säger mamma:
- Sara & Emma, om ni slutar röka på ett år så får ni 2 000 var.
Emma: Haha nej, det är för lite och det är inte värt det
Mamma: Om ni får en utlandsresa då?
Emma: Nej, fortfarande inte värt det
Jag: Till Thailand?
Mamma: Nej, turkiet
Robert: Ni är ju fan tröga, lätt att jag hade gjort det
Frågan är om det är värt det ? En resa är inte gratis, och det är inte rökning heller, men Turkiet som jag älskar?
Jag funderar fan på't. Nu har jag lite att bita i.
Ondag var jag också i skolan, framkallade bilder, vilket var kul och lättare än vad jag trodde.
Mådde inte bättre, skulle haft gympa och simmat, eller som vi satt och prata om, dyka efter en docka för att sedan ta död på sig själv och istället rädda en docka, det går jag faktiskt inte med på!
Torsdag, stannade också hemma, känns onödigt att ta sig till skolan för att sitta där och inte må som en gud.
När jag satte mig i soffan för att äta upp den sista biten av min choklad sitter min lärare Frank där.
Frank: Sara, du är den bästa eleven på hela skolan
Jag: Chokladen är slut
Frank: Då kan jag ta tillbaka det där, fan hade jag varit fem minuter tidigare hade jag fått en chokladbit.
Det var chokladen han var ute efter, det visste jag det. Inte nog med det, han gick och åt ur min godispåse herromdan, bullar har han fått, trots det måste jag ändå vara den bästa eleven! :)
Andra avenyn rullar på tv:n, har dock redan sett avsnitten denna vecka. Vad får jag då reda på när jag sätter på 1:an ?
Jo att det är sängsongens sista avsnitt, börjar den 11 Januari igen, inte bara nog om det, dom ska börja sända ETT avsnitt varje vecka nu, en kvart mer, men det skiter väl jag i? Det sög!
Sa också att en person kommer tillbaka igen, får hoppas på att det är Hästen dom pratar om, läste jag också rätt på hemsidan så är det han! Nu börjar det bli gamla tider igen, gött.
Jag har bara legat hemma idag, tagit det lungt, vilket är ganska skönt men ändå så blir man så rastlös.
Men det tar vi igen imorgon, för då är det utgång som gäller och fira Bekka ! Nu kommer det gamla tider må jag säga, överlycklig för det ? Jatack!
Jag måste säga att jag saknar det oerhört mycket, sommaren 2007, finns det nått mer minnesvärt ?
Vad säger vi då om 2008? Inte lika minnesvärt, jag skulle lika gärna kunna dra ett streck över det här året, för det är inget som kommer sättas i hjärtat på mig, faktiskt.
Jo kanske vissa delar av saker och ting som har hänt, som början på året, då mamma & pappa var i Thailand och jag hade besök här av Mange, Pata & Kalle!
Mot sommaren in till en viss tid var också guldvärd, solen sken, det var stranden som gällde och bara pressa.
In mot mitten av sommaren kunde strykas och inte hänt över huvudtaget. Nej, tro det eller ej, men det jag säger stämmer.
Nu är jag nog en aning taskig också, men ska jag sitta och vara snäll med hundögon medans en annan leker pirat ?
Nej skulle inte tro det.
Kan nämna nu också att köket är klart, eller alla möbler är inte placerade som dom ska, men tapeterna blev klara idag. Det var på tiden nu tycker jag, men det blir snygg, som jag sagt innan nu är det bara halva huset kvar.
Så, nu kan det dröja ett år till innan jag skriver, om det inte kommer upp en upplevelse !
I'm alright, I'm just fine
Då var jag här igen, med skrivandet..
Jag har inte bloggat på ett tag för att jag inte har haft tid ork eller lust. Jag har inte haft mycket att säga heller.
Har Historia B men jobbar med Svenskan istället, jag börjar komma in på det där nu, och nu kan jag säga att jag kommit någon vart. Känns skönt!
Har inte varit hemma på ett tag, känns skönt att komma ifrån allt, även om det inte har varit för långt bort.
Men skönt har det varit & nästa gång blir det väl en bit ifrån, I hope.
Jag har umgåts med Sara den rara sen i torsdags och har även sovit där ett par nätter, det var ju underbart.
Jag har mått väldigt bra måste jag säga, hon har fått mig på andra tankar, och jag är glad att jag har henne, så som hon ställer upp för mig. Nu är det min tur att ge igen saker!
Jag älskar dig mitt guldhjärta, oerhört <3 Sara Christine Larsson.
Jag sitter i skolan och är inne på min mapp, det finns otroligt mycket bilder, inte nog om det, dom är inte nya heller.
Jag är ganska ljushårig på dom flesta bilderna, jag funderar på det igen, för det var förjävla gött.
Så jag ska se vad jag kan göra med mina magi händer och om jag kan lyckas med det jag vill ha!
Nu ska jag ge mig av, det här var inte kul längre, egentligen ville jag inte skriva, men det gjorde jag ändå!
Kanske att jag börjat tröttna? Yes sir.
Jag har inte bloggat på ett tag för att jag inte har haft tid ork eller lust. Jag har inte haft mycket att säga heller.
Har Historia B men jobbar med Svenskan istället, jag börjar komma in på det där nu, och nu kan jag säga att jag kommit någon vart. Känns skönt!
Har inte varit hemma på ett tag, känns skönt att komma ifrån allt, även om det inte har varit för långt bort.
Men skönt har det varit & nästa gång blir det väl en bit ifrån, I hope.
Jag har umgåts med Sara den rara sen i torsdags och har även sovit där ett par nätter, det var ju underbart.
Jag har mått väldigt bra måste jag säga, hon har fått mig på andra tankar, och jag är glad att jag har henne, så som hon ställer upp för mig. Nu är det min tur att ge igen saker!
Jag älskar dig mitt guldhjärta, oerhört <3 Sara Christine Larsson.
Jag sitter i skolan och är inne på min mapp, det finns otroligt mycket bilder, inte nog om det, dom är inte nya heller.
Jag är ganska ljushårig på dom flesta bilderna, jag funderar på det igen, för det var förjävla gött.
Så jag ska se vad jag kan göra med mina magi händer och om jag kan lyckas med det jag vill ha!
Nu ska jag ge mig av, det här var inte kul längre, egentligen ville jag inte skriva, men det gjorde jag ändå!
Kanske att jag börjat tröttna? Yes sir.
