You gonna miss me when i´m gone.
Det var inte igår jag skrev, känns det som.
Ett par dagar sedan var det iallafall, jag har varken haft lusten till det eller orken.
Samma sak med msn och bilddagboken, ingen lust eller ingen ork.
Jag har känt att jag orkar inte med endel människor just nu, helt enkelt inte orkat med någonting.
Jag känner att jag vill vara för mig själv, vara ensam, rensa hjärnan, välla ur alla tankar som finns inuti.
Herromdagen gick jag in i väggen, allt kändes som en stor press, allt bara la av, hela kroppen dog och sa ifrån.
Nu är jag väl upp på bena igen, men det negativa överväger fortfarande allt som är posetivt.
Jag försöker förtränga allting genom att bara se det på den bästa sidan, hur det går märks dag för dag.
Så är det med läget, jag kommer antagligen inte kunna nås på msn eller bilddagboken en tid framöver. Det känns faktiskt underbart, att vara ifrån det där, vara ifrån allt som har med dator att göra.
Förrutom att kolla på mina Stefan och Krister!
Påtal om det förresten, igår satt jag och Kalle och pratade om nånting, han sa nånting i namnet "E..."
Jag : Edwin?
Kalle: Sara allt handlar inte om Stefan och Krister
Jag är en neard, i know.
Svenska C, igen..
Jag har fortfarande inte kommit någon vart med mitt tal.
Det är inte svårt, fast till viss del är de det. Jag tänkte skriva om Harry och då har jag endel att skriva om, men bara hur jag ska börja.
Jag är hungrig också, inget ovanligt för min del kanske.
Jag får äta om en timma ungefär, magen bara kurrar efter dessa pankakor.
Jag och min musik sitter här och diggar i takt till varandra.
Det här med att missuppfatta saker är också något som vi är bra på här på MTU.
Jag sitter som sagt och lyssnar på musik och Bobba drar ut en av lurarna och säger:
- Ska vi gå ut ?
Jag: Ah
Bobba: Jag ska bara stoppa in den igen
Ja hur kan det tolkas ? Henke bara kollade och jag full av skratt försökte säga nånting, men det hade låtit ännu värre så jag gick med tystnad ut.
Här på MTU har vi då fan gemenskap, på allt, genom allt.
Nu ska jag ladda inför talet tänkte jag så att jag någongång kommer nån vart.
Det är inte långt kvar, det är tre gånger kvar och det här ska vara klart till nästa vecka, eller veckan därpå.
Prata i 5-7 minuter, vilken marddröm.
Ett par dagar sedan var det iallafall, jag har varken haft lusten till det eller orken.
Samma sak med msn och bilddagboken, ingen lust eller ingen ork.
Jag har känt att jag orkar inte med endel människor just nu, helt enkelt inte orkat med någonting.
Jag känner att jag vill vara för mig själv, vara ensam, rensa hjärnan, välla ur alla tankar som finns inuti.
Herromdagen gick jag in i väggen, allt kändes som en stor press, allt bara la av, hela kroppen dog och sa ifrån.
Nu är jag väl upp på bena igen, men det negativa överväger fortfarande allt som är posetivt.
Jag försöker förtränga allting genom att bara se det på den bästa sidan, hur det går märks dag för dag.
Så är det med läget, jag kommer antagligen inte kunna nås på msn eller bilddagboken en tid framöver. Det känns faktiskt underbart, att vara ifrån det där, vara ifrån allt som har med dator att göra.
Förrutom att kolla på mina Stefan och Krister!
Påtal om det förresten, igår satt jag och Kalle och pratade om nånting, han sa nånting i namnet "E..."
Jag : Edwin?
Kalle: Sara allt handlar inte om Stefan och Krister
Jag är en neard, i know.
Svenska C, igen..
Jag har fortfarande inte kommit någon vart med mitt tal.
Det är inte svårt, fast till viss del är de det. Jag tänkte skriva om Harry och då har jag endel att skriva om, men bara hur jag ska börja.
Jag är hungrig också, inget ovanligt för min del kanske.
Jag får äta om en timma ungefär, magen bara kurrar efter dessa pankakor.
Jag och min musik sitter här och diggar i takt till varandra.
Det här med att missuppfatta saker är också något som vi är bra på här på MTU.
Jag sitter som sagt och lyssnar på musik och Bobba drar ut en av lurarna och säger:
- Ska vi gå ut ?
Jag: Ah
Bobba: Jag ska bara stoppa in den igen
Ja hur kan det tolkas ? Henke bara kollade och jag full av skratt försökte säga nånting, men det hade låtit ännu värre så jag gick med tystnad ut.
Här på MTU har vi då fan gemenskap, på allt, genom allt.
Nu ska jag ladda inför talet tänkte jag så att jag någongång kommer nån vart.
Det är inte långt kvar, det är tre gånger kvar och det här ska vara klart till nästa vecka, eller veckan därpå.
Prata i 5-7 minuter, vilken marddröm.
Kommentarer
Postat av: din brud eM'
vi får hjälpas åt. stötta varandra i detta så vi kommer någonvart. <3
vi klarar detta. ett halvår kvar sen slipper vi skiten! WIHOO! <3
Trackback
