SARA KÄLLER

En vecka har nu gått, det känns som att det har gått snabbt samtidigt som att det har gått  väldigt sakta  eftersom att det är två veckor kvar!

Hur har då denna helg sett ut ? Jo I fredags kom Daniel hit så för våran del tog vi det bara lungt, Josefine gick ut, jag som vanligt tvättade och ordnade! Ni som känner mig ni vet vad det är jag pratar om! Blir oftast aldrig nått sitta-still-för-min-del. Men jag tycker att det är kul att fixa och ha saker att göra hela tiden!
Lördags: Det blev tvätt, och just det, en sak som jag också alltid gör, det är ju att tända en massa ljus överallt, jag tycker det är så mysigt och det känns så hemmatrevligt på någon sätt, jag tror jag har fått det från min mamma hon är också expert på att tända ljus, dammsuga och allt som har med städ och ett rent hus att göra. Så fort hon ser en smula på golvet tar hon fram dammsugaren, har hon smittat ner det på mig ? Jo en aning. Iallafall det jag skulle säga var att dagen var lugn, tog det bara lungt helt enkelt, så är det när man har två barn att ta hand om ! Men jag klagar inte, dom är så gulliga så och dom går ju före, självklart.. Och det blev att kolla på Melodifestivalen, och är det bara jag eller börjar man få noll koll på det där med Melodifestival, förr var det schlager, nu är det från rock till opera, vart ska det hela sluta ?
Söndag: Idag har det också bara varit en slappar dag, Daniel har blivit en aning sjuker så för mig blev det att göra så gott jag bara kunde och få honom att slippa anstränga sig för saker. Men jag tycker ändå att jag har varit ganska snäll i och med att jag har tvättat åt honom, lagat mat och ja you name it. Det blev också en fet-mat-dag, det har som sagt gått en vecka och jag tycker att det bara handlas och handlas hela tiden! Ser inte fram emot att flytta hemifrån, för gudars vad dyrt det ska vara.. Daniel tog sitt pack och åkte tillbaka till Oskarshamn idag nu är det bara jag och min fru kvar, så ikväll blir det att bara koppla av framför tv:n och invänta Beck som börjar om 40 minuter! På det ska man hinna ta sig en dusch och försöka att sitta still i soffan och inte springa runt och städa, för nu har jag varit duktig tycker jag!

Hoppas ni får en lika trevlig söndagskväll som jag antagligen kommer att ha !
Måste erkänna att jag saknar mina päron lite grann ! Eftersom att jag ska få lite stuff när dom kommer tillbaka! Men då kommer jag sakna min fru, det kommer att bli en katastrof utan henne.... Jag tror jag ska be henne flytta tillsammans med mig, och okey, Rasmus kan också få bo där, ibland... :)

Wipeout, vilken serie! Här sitter vi och skrattar, det är nästan vad vi har gjort hela dagen... Jag och min fruga! Det vi har skrattat åt är bland annat min musiksmak som jag hade för många år sedan, från att gå till typ Nicke & Mojje till The Ark osv. Ja ni förstår nog vad det är jag försöker säga.. Andra saken som hände var att jag skulle gå ner och hänga upp tvätten, och som alla måste förstå vid det här lagret så böjer man sig ner när man ska ta ut det från maskinen, jag gör det i takt med musiken och står där med röven i vädret och gugnar den upp och ner. (Nu låter det som att jag har värsta fettröven) Men iallafall jag hör att Josefine går i trappan och efter ett tag kollar åt hennes håll där hon sitter och garvar så att hon inte kan andas typ. Då börjar jag också garva och där står vi och garvar tillsammans, som jag sa, hur ska vi orka det här, magkramp pga allt skratt... Inte nog med det, jag tar chipsskålen som står på borde och det är urrensat för att Josefine har ätit upp allt och lämnar några enstaka smulor som jag bara måste ha, för att göra det på lättaste sättet så lutar jag skålen så att allt kommer ut, och stoppar in huvudet, och vips så åker hela huvudet in. Ja, ni kan läsa mer på Josefines blogg http://josefline.blogg.se/ i kanske mer detaljer, eller kanske mer lättare att förstå, eftersom att det var hon som såg!

Ja, sen får man ett samtal, någon från mammas jobb som jag nog aldrig hört talas om, men ringer gör hon och pratar på, trevligt var det och skratta gjorde vi också. Hon ringer hem och tror att hon ringer mammas mobil.. Säger det två gånger dessutom, söt :)

Snart börjar Beck, sen ska jag ta en runda i tvättstugan igen!
The end!
Förresten, jag kan också säga att jag har träffat på världens sötaste och minstaste hund! Lilla Lasse, han kommer här på bild nedanför :) Det var Anna som var på besök hos min syster samtidigt som jag var där, och man ville bara krama ihjäl honom, så gulligull.

  

 Vad skulle jag göra utan min bästa vän, Josefine ? Not survive!

Ja, då var man föräldrafri. Men min fru har flyttat hit så ensam är jag ju inte, och tur är väl det :)
Jag har fått ett meddelande om att dom har solat och badat idag, man blir ju en aning svartsjuk, sen känns det som att dom bara ska vara bort för helgen ungefär, men tre veckor, i Thailand, hur underbart kan man inte ha det? Jag måste också lyxa till det snart känner jag. Jag har ju trotsallt min massage kvar, ifall jag skulle vilja göra eller känna någon slags lyx!
Men Thailand hade ju inte suttit fel det heller, hade ju gjort allt för att hänga med liksom!

Och så the big secret, vad var det då ? Jo, det är såhär va, att min pappa har friat till min mamma ett antal nyår tillbaka! (Dom enda jag har varit med på som jag vet att han har friat) Så det här med att gifta sig trodde jag inte längre på, jag menar man tröttnar på att höra det efter ett par gånger och man lägger det åt sidan. MEN, den här gången var det faktiskt sanning, MIN MAMMA OCH PAPPA HAR NU GIFT SIG! Och jag tror inte jag kan vara gladare än så nu! Jag var helt till mig när jag fick reda på det, jag var uppe vid 7 igår morse, dom gifte sig vid halv nio, innan dom drog tillThailand, snacka om allt på en och samma gång. Men happy smekmånad på dom! :) Och jag är jätte happyface för deras skull, verkligen :) ! Och ÄNTLIGEN händer det..... Så nu ska jag bjuda på en bild där ifrån, det kanske inte ser allt för seriöst ut, men dom är gifta och det är det enda som räknas.

     
Grattis, jag är verkligen lycklig för eran skull, jag säger det inte varje dag, men jag älskar er!

Då var det snart dags för mina päron att åka till varma och härliga Thailand. Dom lämnar oss vid halv tio imorgon ungefär. Tur för dom, synd om mig! Men ett plus är det ju ändå att Josefine kommer hit och bor med mig, någon som trots allt håller det som lovas ! :) Jag ser pappa gå runt och packa, jag hade gärna gjort det jag också, istället för kalla Sverige. Men ändå så känns det skönt, jag och Josefine klarar ju allt så bra ihop, som jag fått höra, vi hör bra ihop och hon är bra för mig, och det är så sant som det är sagt..

Igår somnade jag runt 9, tror ni att bruden var trött ? En aning kanske. Jag somnade med tända ljus och med mina brillor på, inte det smartaste, som tur var så var det ju någon som var hemma och kunde se efter... Sara, det får bli en läxa, inte bra att göra så! Så idag vaknade jag väldigt tidigt, runt 8, inte likt för att vara en Sara om man säger så! Vet inte vad som har hänt riktigt, förut kunde jag iallafall sova till 1, verkar inte gå längre...

Imorgon blir det ingen sovmorgon för damen heller, imorgon måste jag ställa klockan på 7 för att allt ska hinnas med. Varför kan jag inte säga, det är så hemligt nu, men jag vill ju bara avslöja det och ringa alla och säga hur stolt och glad jag verkligen är! Jag trodde verkligen inte det här, hur många gånger jag än har hört det, till slut gav jag upp om att tro på det, men nu händer det, och inte när som helst, utan imorgon! Far åt skogen alltså, happyface på mig, jotack..

Nu ska jag ta mig en sista ciggarett (måste bli rökfri, igen....) sen ska jag sova, för mina ögon slocknar snart, dom är inte vana vid det här, men för att vara pigg och allärt imorgon för farväl till mamma och pappa vill man inte halvsova direkt.. Jag kommer nog antagligen skvallra mer imorgon om the big secret.


Finns det någon som är bättre än hon ? Nej, jag tror inte det! Jag älskar dig, mitt hjärta. Bästa bruden som finns, jaaaa fifan! Och nu ska vi bo tillsammans, hur fan ska det gå? Hur mycket magkramp kommer vi få? Det här kommer bli en UPPLEVELSE Carina Josefine Ekholm! <3 My life would suck without you.

Ja då var man här igen. Lovet har gått mot sitt slut, och jag kan väl inte heller säga att det var det bästa att komma med? Kunde ju ha hänt lite mer trots allt. Men mer snö har vi fått, är det vad vi vill ha just nu ? Nej, sommar och sol vore ju inte fel att ha året om! Josefine berättade just för mig att det är 12 dagar kvar tills hon gör sin förflyttning till mig, medans mamma och pappa åker till härliga Thailand i tre veckor. Är man en aning avundsjuk eller ? Men längtan tills dom kommer hem är lite lockande också, att få saker är alltid lika uppskattande. Som min Kate Moss parfym!

Talet som jag har nämnt ett par tre gånger är inte avklarat än, men denna vecka måste jag få det gjort, annars blir det ett ig där, det vore ju ganska tråkigt faktiskt. Så idag har jag ägnat mig åt det och ändrat på lite saker, lät även Henke läsa det och min uppfattning enligt honom så verkade den ganska så lockande? Han kunde inte sluta läsa, då är det bara hoppas på att andra Henke tycker likadant! (Min lärare).

Imorgon kanske jag inskaffar mig en ny telefon med det vill jag ha sagt att jag då byter nummer också. Men det får ni reda på då!
Nu ska jag ta mig en dusch innan Beck börjar, sen blir det att slockna förhoppningsvis för imorgon blir det att tag nya tag inför en ny skolvecka efter ett lov. Det ska bli ganska skönt, även fast jag har mina negativa åsikter.
Tjilevippen

Du är en man som utvecklats.


Fick en bild av Emelie, vad stor man känner sig. Det ser ut som att jag har en jacka för två Sara ungefär!
Bjuder på två söta flickor i åldern.... Jag har inte en aning om hur gamla vi var här så jag vågar inte gissa.

17 Februari, vad säger man, går inte tiden allt för fort ibland? Det känns inte som man hinner med dagen riktigt som den var planerad. Och nej, jag sover inte bort halva dagen så det är inte därför ifall någon hade det på hjärnan!

Lovet förövirgt har varit lite små segt, eftersom att jag är ledig varje torsdag & fredag tills jag orkar ta mig i kragen och kanske jobba med lite rester som jag har kvar annars får dom faktiskt ligga där och skräpa, för det är ju inte alltför viktiga saker. (För min del) Jo som sagt, segt lov, varit hemma och slöat ett par dagar, visst känns det som att man har blivit någon gammal dam som bara sitter hemma och gör absolut ingenting? Så känner jag iallafall, sen är ju inte Motala det roligaste stället att hänga på heller. Lördagen kom och jag slapp sitta hemma som en gammal dam och kände att jag fick komma tillbaka till min riktigt ålder, jag begav mig till Sara, Linda & Felicia, inget nytt för att vara jag eller ? Haha, men jag trivs där, jag tror jag ska sno deras lägenhet en vacker dag :) Sov där i två nätter, alltid lika trevligt, det har blivit som min andra familj liksom, men jag klagar inte. Vi skrattar alltid, och det sitter ju aldrig fel. Förresten så måste jag säga att jag älskar er, alot :) Glöm inte det tjejer!

Igår kom jag hem ganska skapligt, eller skapligt, jag var hemma vid fem ungefär. Var med Sara & Linda på vårdcentralen med Felicia! Sen gick jag hem en runda och det var bestämt att jag skulle åka tillbaka, men det blir inte alltid som man har tänkt sig, jag satt och funderade på att jag ville göra en ändring i mitt rum, efter många om och men så löste jag det där, det blev ändring. Men det här med sladdar, dom är förjävla jobbiga och bara i vägen hela tiden, kan inte bara dom försvinna och förbli osynliga, det hade varit skönt. Vid halv nio tiden ringer Daniel och jag gör honom sällskap när han tänder sin ciggarett, sen bjuder jag på kaffe och vi sitter och pratar. Vi tog senare våra häckar och åkte hem till honom och kollade på tre filmer, den första dog i slutet, jag vet inte vad riktigt som hände där, men det gick inte som det skulle. Den andra filmen gick iallafall som den skulle, och den tredje då, Johan Glans, den var inte illa pinkad, gott om skratt där. Jag som var så sliten kände för att sova sen, så kom hem vid 2-halv 3, var inte igår jag var uppe så länge, och sover länge gör jag inte heller längre, har kroppen känt av att jag inte kan sitta uppe till klockan 7 på morgonen och sedan sova bort halva dagen ? Jo men det är ju ganska bra i sånna fall.

Nu ska jag ta och fixa till min frilla, den ser inte riktigt klokt ut, nått vettigt måste jag ändå göra utav dagen, vad vet jag inte riktigt själv men det kommer jag nog på förr eller senare.

Sometimes I wish I could save you

Oh, det här vädret får en verkligen på bättre humör, inte för att det är nere annars, men att se solen skina får en ju att skina som solen själv. Får bara hålla tummarna för att det håller i sig också. I onsdags planerade vi och tittade mer på hur studeten skulle se ut, får hoppas att det blir en lyckad heldag att se fram emot, och jag behöver nog inte ens tveka om den saken det kommer bli en dag att minnas. Vi är redan inne på mitten av Februari, jag tycker att det går så sjukt fort, och det är 20 ynkliga dagar kvar tills mina föräldrar åker på en resa i tre långa veckor. Lyllo dom, synd för mig som får stanna i kylan.


Puss på mig som liten, och påtal om liten, jag saknar min bästa vän oförklarligt mycket. Men han finns i mina tankar hela tiden. Vore ju bättre om han gjorde mig till världens lyckligaste igen!

Sen kanske det också blir som man aldrig trodde efter två år. Ska vi satsa och chansa på att det går som på räls :) ?

Haha, jag är så happyface för att jag har sånna vänner som får mig på så bra humör. Och dom som är närmare än så, mysigt. Jag sitter och pratar med Nils, en mtuare som gick ut förra året. Jag måste säga att jag saknar dom alla som gick ut förra året, det här med att vi var som en hel familj stämmer inte längre, tycker inte jag. Nu är det som en helt vanlig skola igen, ganska mycket suck på det. Jag sa till Nils att jag ville ha en schimpans, han är för snäll och gör en till mig, jag trodde jag var snäll när jag sa att vi skulle döpa den till Nils för att den skulle påminnas om honom, eller för att jag fick den av honom, jag var lite elak tyckte han så han döpte den till Robin.


Nå vad säger ni, är dom inte lika som bär?

Idag i skolan (ja, jag har varit i skolan på min lediga dag, tänka sig) konstaterade vi att det är snart den sista Januari detta år, yes det är våran skola det, inte som alla andra, just  därför är det ett plus på den, ibland...

Så nu är jag en liten bit of tired, på det slänger man sig ner i en säng och bara har det skönt, för imorgon blir det att gå upp tidigt, igen.. Fun, not. Öppet hus i skolan imorgon, innebär att vi då ska genomföra vårat projektarbete. Önska mig lycka till, tack!

Har varit en runda på stan idag, jag inhandlade en ny väska, det är aldrig fel. Och en ny tröja om det är det man ska kalla det, nu gör vi det iallafall. Nu får jag snart sluta handla kläder, inte undra på att mamma ber mig göra mig av med kläder. Fast då går jag och köper nytt bara för att fylla upp garderoben igen, mindre bra.

Nej nu ska jag kolla på One Tree Hill, redan sett avsnittet men det skadar ju inte att se det igen, min drömkille är ju med i den. Det körs fortfarande med det i skolan & lika kul är det ju fortfarande. & godis sugen är jag också, kan det blir jobbigare.

Det är mars snart, Josefine utan S. KOM IGEN, DU KAN JU LÄNGTA MER ÄN "LITE".

Jodå, en gång i tiden har man varit ljushårig. Och man vill bli det igen.
Suck vad jag velar.

Yes och så var vi här igen. Det var då inte förra veckan jag satt här och skrev av mig. Det känns som jag inte har haft tid till det, jag har inte haft nått intresse av att skriva! Men nu sitter jag här, har inte heller nu mycket att tillägga, kan bara säga att det här med att skämma ut sig är verkligen min grej. Jag lyckades göra det herromdan i skolan, för att fatta det kort satt vi i skolan, i "hallen" som vi kallar det. Där satt vi, pratade om drömmar, rummen runt omkring bryr man sig inte om, men där satt jag och berättade, drömmen var nog inte en sån som en lärare vill höra. Jag kan säga, snuskigheter. Ur ett av rummen sticker ett huvud ut, stackars Arre! Men han slutar inte köra med det, och han gör alla nyfikna. Jag kan också tillägga vem drömmen handlar om, Chad Michael Murray. Jag lär få leva med det ett tag och det kan jag göra, för vi skrattar ju dagligen åt det. Det är skönt att ha tillbaka Arre igen, nu blir det stämning på skolan igen, och jag tror alla har saknat honom!

Kortfattat.
Kan säga att jag överlever iallafall för er som undrar vart jag har satt mitt hus, eller det är några som har frågat så läser ni vet ni.

I lördags gjorde jag min mamma lite fattigare, tråkigt för henne, bra för mig som fick nya saker.

Igår, måndags fixade jag till en ny frilla, jag känner mig som en helt ny människa.
Känner inte riktigt igen mig själv!

Nu ska jag göra det bra av dagen, känns som att jag har slitit kroppen av mig.
Ledigheterna som gäller varje torsdag & fredag blir inte av denna vecka. Tidig skola fredag, ännu tidigare skola på lördag, vi ska ha vårat projektarbete. Vilket innebär att vi antagligen är lediga tisdagar också, skönt.
Så nu inväntar jag Andra Avenyn sen blir det nog lite One Tree Hill.

Kan säga att jag inte har nått emot mitt schema heller.
Måndagar: 8.10 - 10.30
Tisdagar: 8.10 - 13.00 (Kan också gälla sovmorgon eller ledighet)
Onsdagar: 8.10 - 15.00
Torsdagar: Ledig
Fredagar: Ledig

Vi får se när & om jag återvänder.
Må bra, men just nu har jag careface på allt!

I´m back in the game.
Yes, nu sitter jag här, det var inte igår & det var inte i förrgår, ett bra tag sen med andra ord.
Jag har inte haft mycket att uppehålla er om, eller det kanske jag har, men då har jag inte haft tid med det  här. Jag har ju ett liv utanför det här också!

Julafton var helt okej, till en början var den inte dessvidare bra, klädesombyte 10 gånger kanske, sen gav jag upp.
Alla blev sega efter maten, så natten varade inte så länge.
Emma & Robert stannade till 12. Sen var det bara gå och lägga sig, för då kom kvällens avslut med att må illa, inget vidare det där inte.

Nöjd med alla julklappar, måste jag verkligen säga. Pengarna där är redan slut, men är det rea på stan så är det klart att man inte kan hålla emot, eller har jag fel ? Nae!

Träffade mina kära brudar i fredags också, Linda Sara & Felicia :)
Jag orkar inte förklara och skriva, men jag säger bara DÖRREN, BLOMMAN & BENET, haha, du är då fan inte klok människa, men det är inte jag heller ! Och det är jag stolt för också, för den delen.

Nu ska jag hem till frugan igen, jag  var där igår och hade oerhört kul.
Roligaste och mest skrattanfallet var när Josefines mamma ramlade, haha.
Skrattade tills vi tjöt och magkramp kan jag säga att det fick vi också.
Nu väntar jag bara på drivaren, jag kan också säga att nu känner jag peppen för studenten.
Det känns som att jag skiter i allt och vill bara ha dagen kommen, fan så gött.

Men vi hörs då ladies.

Du är den vackraste jag mött, inte påmålad och falsk som andra
Du har byggt upp det jag trott var dött

2 Oktober 1944 - 27 Februari 1999, från Estland
Vad hände den 2 oktober 1944? Jo till jorden kom den underbara, snällaste & gosigaste människan som levt.
Jag själv var inte född då men jag växte ändå upp med honom för han fanns där när jag kom till. Jag är glad att min moster hittade någon som honom, han var underbar på alla sätt och vis, det finns ingen som honom. Hans namn var och kommer alltid förbli Harry Treumann.

Jag var 9 år när han gick bort, och jag minns det fortfarande som igår, jag bodde en bit ifrån stan, skulle möta Emelie och på vägen träffade jag min moster. Jag vände igen och hon hängde med mig hem för att berätta vad som hade hänt. Det var bara jag och min bror hemma. Vi satt i soffan och hon sa att Harry hade gått bort, att hans dotter eller syster hade åkt hem till honom, för att hälsa på och kollade in genom fönstret som var till köket, där han låg, på golvet, död...

När min moster hade berättat för mig vad som hade hänt kunde jag inte riktigt förstå vad som egentligen hade hänt, så jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag var heller inte så gammal för att verkligen förstå att det hon sa stämnde. Jag gick in på mitt rum, och skulle börja skriva dagbok. Emelie har berättat för mig att jag satt där med min bror och bara grät och grät. Min bror var bara 6 år och fattade inte mer än vad jag gjorde, men han satt där, grät inte men när han såg mig sitta där och gråta hindra det inte honom från att börja stortjuta.

Eftersom att jag inte var stor nog att förstå händelsen så var det inget som satte sår i hjärtat på mig då, nu när jag har blivit äldre har jag fått knivhugg i hjärtat. Det är nu det kommer och jag känner verkligen att jag inte hann med allt jag skulle vilja göra, säga.

Det är också nu minnena kommer upp, jag minns bara mer och mer för varje dag som går. Och med ord kan jag inte beskriva hur mycket jag saknar honom, orden räcker inte till. Jag har så många minnen som jag inte har tänkt på förut, men med tiden kommer dom och jag börjar minnas mer och mer, trots att jag var så liten.

Jag fick också lära känna hans ena dotter, den enda jag kommer ihåg från hans sida av familj. (Tyvärr) Hon heter Linda och jobbade på samma jobb som min pappa, Fiskars.
Jag och mina syskon var ofta med pappa på hans jobb där vi sprang runt och lekte och var nog ofta ivägen. Var alltid inne hos Linda, vare sig hon var där eller inte, vi kunde låna hennes kontor och leka affär, i och med att Fiskars tillverkade olika slags redskap. Jag skrev mycket brev till henne när jag var där, det tyckte jag var roligt och roligare var ju när pappa kom hem med ett brev till mig som hon hade skrivit. Jag älskade henne, lika mycket som jag älskade hennes far, hon påminner så fruktansvärt mycket om honom vilket är bra på ett bra sätt, det väcker minnen och endel av honom står fortfarande på jorden.

Jag tror också att ibland var det ganska jobbigt för Linda att vi var där, vi skulle alltid springa vid hennes kontor,  prata med henne, tjata, störa henne i arbetet. Även att hon nog på ett sätt tyckte att det var kul att vi var där, och alla dessa brev jag satt och skrev. Som liten blev det inte mycket man skrev ,tog en penna och skrev i olika färger och några rader blev det, bokstäverna stora som hus. Idag kan jag inte säga att vi har någon kontakt överhuvudtaget, det tycker jag är tråkigt och sorligt, att ha haft en sån stor kontakt till att bli ingenting. Jag hoppas det vänder och att vi en dag får tillbaka endel av det vi hade.

Alla minnen som jag har med Harry, det har väckt mer för varje dag som kommer. Allt minns jag inte på egen hand, min moster har suttit och berättat en hel del, likaså min mamma. Han har aldrig på något sätt varit elak mot mig, jag var hans ängel och ögonsten, det är vad min moster har sagt. Han gjorde det mesta för mig, när dom skulle åka och handla och jag ville hänga med, gick alltid till min moster först och frågade, fick oftast svar nej. Då gick jag vidare till Harry och frågade samma sak, för gick jag till honom visste jag att jag fick hänga med, om det inte var andra ärenden dom skulle på också. Var det vardagar speciellt sa min moster alltid innan till mig att det blir inte godis i affären, godisgris som jag var, jag höll med så klart. Väl inne i affären sen tjatade jag självklart till mig nått godis, minns att vi ofta köpte pingvinstänger, mint-lakrits. Antingen gick jag och hämtade en själv eller så frågade jag först min moster, svarade hon nej där visste jag direkt vem jag skulle gå till. Jag kan tänka mig nu att jag blev väldigt stolt för det, eftersom att hon sagt nej till mig och jag gick till Harry för jag visste vad han skulle svara. Jag blev nog lite katig av mig när jag fick som jag ville. Tänk er, en blond liten tjej, krullig som hon var i håret och fick som hon vill. Ganska så katig.

Vi bodde ganska nära varandra, så det var lätt för mig att ta mig dit när jag ville, sprang eller tog min lilla trehjuling. Min mamma berättade en gång för mig att en morgon var jag borta, det var ganska tidigit på morgonen, jag hade klätt på mig själv och stuckit iväg. Min mamma ringde direkt till min moster och Harry för att hon förstod nästan att det var dit jag hade gått, och det var tydligen inte första gången heller. Jag hade bara gått in genom dörren, in till vardagsrummet och klämt mig emellan dom i soffan, jag skulle alltid sitta i mitten av dom, dom fick aldrig sitta bredvid varandra. Jag skulle bli och vara ompysslad, för när jag var hos Harry då var han bara min, ingen annans. Varför jag gick dit så tidigt var för att jag skulle äta frukost med dom.

Eftersom att jag var mycket där hittade vi på massor med saker hela tiden. Vi var mycket ute i deras trädgård, rensade grönsakslandet eller så drog jag upp alla rabarber. En sak vi också gjorde ganska ofta var att ligga i hängmattan eller sitta i deras utesoffa. Han fick en alltid att skratta, le överhuvudtaget, han var en jävel på att busa med oss barn, ge oss kärlek.

Utanför vårat hus fanns det en stor gräsmatta där vi alltid brukade  vara och leka, plocka blommor eller bara vara där för att leka. Också för att man alltid såg när Harry åkte förbi med sin bil och vi utbrast alltid: "Harry " och skulle springa efter bilen. Kommer också ihåg hur hans bil såg ut, en grön volvo.

Våran granne som bodde mittemot oss hade sin baksida ner mot vattnet, varje sommar när det var folk som sprang stod vi alltid där och sprutade vatten på dom med en vattenslang. Det tyckte vi alltid var roligt, även att dom som sprang tyckte det var skönt, att springa i värmen  vad vill man mer än att hoppa ner i sjöng eller bara få vatten på sig?

Det var något Harry tyckte om att göra, det var att fiska och åka ut med sin båt. Varje sommar var vi nere vid hans brygga och badade, vi åkte också båt och var ute och fiskade. Det var nått han gjorde ofta. Han hade sin båt nere vid vattnet, skulle alltid hjälpa honom med båten när han skulle åka ut och fiska själv. När det var mycket vatten i båten skulle vi självklart hjälpa till och tömma den. Ibland fick inte vi hänga med ut, ledsna blev vi men visste att han senare skulle komma tillbaka. Och som barn glömmer man oftast bort allting lika snabbt som man får reda på det.

Båten han hade står ännu kvar idag, är jag där omkring går jag alltid förbi både båten och huset. Han syster tog över huset honom och vad jag vet så bor hon fortfarande kvar.

Han var verkligen mitt allt och allt en människa skulle behöva, han visade mig all den kärlek han hade och han gav mig all den kärlek han hade. Han visade mig vad det var att älska någon, den kärlek han gav och hade är obeskrivlig. Utan honom hade jag aldrig stått på mina egna ben idag, jag känner att han fortfarande finns med mig. Det är tungt utan honom, men med alla minnen jag har tillsammans med honom så känner jag att jag klarar av det. Endel dagar är tyngre och svårare än andra. Jag älskar honom, och han var den bästa för mig. Han var som en nallebjörn man bara kunde gå till när man ville gosa eller bara ha uppmärksamhet. Jag saknar honom, nått så obeskrivligt, men han kommer alltid finnas där han hör hemma för mig, i mitt hjärta.

Harry Treumann 2 Oktober 1944 - 27 Februari 1999.
Den bästa och underbaraste människan togs från jorden, han satte stora sår i våran hjärtan.
Men han kommer alltid finnas där, som den älskade mannen.
Varför tas dom som verkligen betyder nått ifrån oss ? Och man hinner inte utföra saker som man i en senare tid kommit på, "just det, det skulle jag ha sagt, det skulle jag ha gjort" osv. Den är där som en svans och följer efter oss hela tiden, man trycker ner sig själv, för att man inte hann med det man tyckte att man sen skulle få ha som ett minne eller få uppleva med denna person. För är det nått som står högst upp på önskelistan så är det ju det här, att ha tillbaka den människa som verkligen betytt nått, för mig är han min förebild och jag hoppas jag blir lika god som han var. Det finns så många frågor men ingen har svar på dom. Varför?

"SaraBara" är mitt nya smeknamn nu, tydligen..
Det är inte alltid man är beredd på att vara i ordning gjord, visst att det är fredag men ändå!
Eftersom att jag bara har suttit hemma idag och tagit det lungt så känns det ganska meningslöst att göra sig i ordning.
Så här sitter jag, med toffler och mjukisbyxer, inte ofta för att vara en Sara, eller ?
Iallafall, Daniel ringer och säger att han ska komma och ta en cigg med mig, han ville nog visa sin bil som han har införskaffat sig också skulle jag tro. Jag går ut som jag har sett ut hela dagen och dom ber mig åka med på en sväng.
Haha jag hoppar in med toffler och dessa byxer, som tur är så gick jag ju inte ur bilen tills jag skulle återvända hem igen.
Hade varit ganska pinsamt om folk hade sett mig sådär, fast det måste jag säga att jag skulle inte ens hoppa ur bilen om jag såg någon jag kände!
Sen är jag inte alls svartsjuk på att Daniel var brun, nej inte ett dugg. Han tyckte att jag var blek, snällt liksom, bara för att han har varit utomlands och fått slippa Sverige, hur många är det som inte vill det ?
Så jo, svartsjuk är jag faktiskt, det måste jag erkänna. Gladare blir jag inte av att jag vet att min mamma och pappa åker till Thailand i mars..

Dom pratade också om att åka på någon festival i sommar, (Daniel & Jon/John?) & jag direkt nörd som jag är sa Stefan & Krister, så bara för det så är det vad jag tänker göra nu, slå på Stefan & Krister och smöra mig fast vid DagOtto :)

Sen kom jag också att tänka på en sak pappa sa till mig förrut, Nop (Thailändare) fyller år idag, grattis till honom får man väl lov att säga :)

Bjuder på mig själv där också ! Måste säga att jag saknar stället, och tiden som var då. Det var mycket bättre, enklare kan jag inte direkt påstå, då var det värre! Men om man bortser från det, allt var så mycket lättare. Jag hade för det första inte träffa dig, underbar känsla, underbar tanke. Spola tillbaka tiden någon, tack på förhand!

Take it or leave it, it´s up for you now

Fredag, och jullovet är i full gång, mitt "började" i ondags egentligen.
Fick precis reda på vem "Någons mamma" var. Jag hade faktiskt mina aningar där att det var faktiskt Josefines mamma. :)

Jag saknar förresten min man som jag nu har börjat kalla honom.
Allt skulle vara mycket lättare om han stod här på jorden igen.
Han var allt en brutta kunde önska sig.
I love him more than everything.

Varför kan du inte bara försvinna?

Jag tror att jag har fått ett nytt beroende, varm oboy.
Jag har druckit 3 eller 4 glas idag, och fan vad gott det är!
Nu kommer den gamla vanliga Sara fram igen, dvs nattugglan...
Och då är det bara två som saknas, antingen var det Pelle eller så var det en annan man, fast jag & "den andra mannen" var nog värre, vi satt uppe till typ halv 7 på morgonen, det är inte illa pinkat.
Nu ska jag lägga mig och läsa boken om Linda Rosing, hennes liv osv...
Och en annan sak också, jag och min syster har börjat spela patiensduell igen, det gjorde vi alltid förr... Det är kul när det går bra, annars kan jag ge upp ganska lätt, som jag gjorde igår! Dålig förlorare, yes.

Förresten, jag är nyfiken nu också. Någon kommenterade det i mitt förra inlägg!
Postat av: Någons mamma

Du är för söt, du gör min dag ;)

Jag önskar att du inte fanns, och att jag aldrig träffade dig!


Bjuder också på den här bilden. Jag och min syster i ett nötskal, men såhär kul har vi, hon tar alltid fram kameran så att det är bara att vara snygg och visa att man älskar kameran! Hon är typ det bästa jag vet & jag älskar henne :) !

SaraTheKiller är tillbaka igen, för tillfället.
Kan börja med att jag har blivit snuvig, mamma som vanligt tror att det är på grund av rökningen, hon kanske har rätt, eller så har hon det inte..

Förra veckan prövade vi studentmössor, nu börjar det tamigfan närma sig, och vad säger man om det ? Otroligt skönt!
Värsta är bara att klara sig utan dessa människor, som alla vet så brukar inte kontakten hålla, men för att inte vara så negativ så får man göra det bästa av situationen och försöka ha den bästa kontakten man kan ha.
Peppen står på max nu, och dagen D vill jag ha nu, trots den hemska tanken om att när man är där så är det verkligen sista dagen och man ska ut i vuxen och arbetslivet. Puuuft, tanken ger mig bara magsår.

Denna vecka då, började med skoldag på måndagen, tisdagen stannade jag hemma, var också på julbord med Syster, Robert, Karro, Anna, Tomas, Mamma & Pappa. Gott var det, och jag såg verkligen fram emot den där skinkan, kände mig också ganska minderårig och utanför när jag beställer en cola medans alla andra tar starkare saker.
Men suget fanns inte där och jag mådde inte prima skinka heller, så för mig den taniga jäkel blev det en cola. "Är det inte bara lättare om vi dödar honom". Haha, jag hade kul, fick i mig skratt, och bäst var ändå slutet. Finns mycket om och men där, men jag orkar inte dra upp allt, skratta gjorde vi iallafall!
Måste också tillägga att när vi sitter där säger mamma:
- Sara & Emma, om ni slutar röka på ett år så får ni 2 000 var.
Emma: Haha nej, det är för lite och det är inte värt det
Mamma: Om ni får en utlandsresa då?
Emma: Nej, fortfarande inte värt det
Jag: Till Thailand?
Mamma: Nej, turkiet
Robert: Ni är ju fan tröga, lätt att jag hade gjort det
Frågan är om det är värt det ? En resa är inte gratis, och det är inte rökning heller, men Turkiet som jag älskar?
Jag funderar fan på't. Nu har jag lite att bita i.
Ondag var jag också i skolan, framkallade bilder, vilket var kul och lättare än vad jag trodde.
Mådde inte bättre, skulle haft gympa och simmat, eller som vi satt och prata om, dyka efter en docka för att sedan ta död på sig själv och istället rädda en docka, det går jag faktiskt inte med på!
Torsdag, stannade också hemma, känns onödigt att ta sig till skolan för att sitta där och inte må som en gud.

När jag satte mig i soffan för att äta upp den sista biten av min choklad sitter min lärare Frank där.
Frank: Sara, du är den bästa eleven på hela skolan
Jag: Chokladen är slut
Frank: Då kan jag ta tillbaka det där, fan hade jag varit fem minuter tidigare hade jag fått en chokladbit.

Det var chokladen han var ute efter, det visste jag det. Inte nog med det, han gick och åt ur min godispåse herromdan, bullar har han fått, trots det måste jag ändå vara den bästa eleven! :)

Andra avenyn rullar på tv:n, har dock redan sett avsnitten denna vecka. Vad får jag då reda på när jag sätter på 1:an ?
Jo att det är sängsongens sista avsnitt, börjar den 11 Januari igen, inte bara nog om det, dom ska börja sända ETT avsnitt varje vecka nu, en kvart mer, men det skiter väl jag i? Det sög!
Sa också att en person kommer tillbaka igen, får hoppas på att det är Hästen dom pratar om, läste jag också rätt på hemsidan så är det han! Nu börjar det bli gamla tider igen, gött.

Jag har bara legat hemma idag, tagit det lungt, vilket är ganska skönt men ändå så blir man så rastlös.
Men det tar vi igen imorgon, för då är det utgång som gäller och fira Bekka ! Nu kommer det gamla tider må jag säga, överlycklig för det ? Jatack!
Jag måste säga att jag saknar det oerhört mycket, sommaren 2007, finns det nått mer minnesvärt ?
Vad säger vi då om 2008? Inte lika minnesvärt, jag skulle lika gärna kunna dra ett streck över det här året, för det är inget som kommer sättas i hjärtat på mig, faktiskt.
Jo kanske vissa delar av saker och ting som har hänt, som början på året, då mamma & pappa var i Thailand och jag hade besök här av Mange, Pata & Kalle!
Mot sommaren in till en viss tid  var också guldvärd, solen sken, det var stranden som gällde och bara pressa.
In mot mitten av sommaren kunde strykas och inte hänt över huvudtaget. Nej, tro det eller ej, men det jag säger stämmer.
Nu är jag nog en aning taskig också, men ska jag sitta och vara snäll med hundögon medans en annan leker pirat ?
Nej skulle inte tro det.

Kan nämna nu också att köket är klart, eller alla möbler är inte placerade som dom ska, men tapeterna blev klara idag. Det var på tiden nu tycker jag, men det blir snygg, som jag sagt innan nu är det bara halva huset kvar.

Så, nu kan det dröja ett år till innan jag skriver, om det inte kommer upp en upplevelse !

Då var jag här igen, med skrivandet..
Jag har inte bloggat på ett tag för att jag inte har haft tid ork eller lust. Jag har inte haft mycket att säga heller.
Har Historia B men jobbar med Svenskan istället, jag börjar komma in på det där nu, och nu kan jag säga att jag kommit någon vart. Känns skönt!

Har inte varit hemma på ett tag, känns skönt att komma ifrån allt, även om det inte har varit för långt bort.
Men skönt har det varit & nästa gång blir det väl en bit ifrån, I hope.
Jag har umgåts med Sara den rara sen i torsdags och har även sovit där ett par nätter, det var ju underbart.
Jag har mått väldigt bra måste jag säga, hon har fått mig på andra tankar, och jag är glad att jag har henne, så som hon ställer upp för mig. Nu är det min tur att ge igen saker!
Jag älskar dig mitt guldhjärta, oerhört <3 Sara Christine Larsson.

Jag sitter i skolan och är inne på min mapp, det finns otroligt mycket bilder, inte nog om det, dom är inte nya heller.
Jag är ganska ljushårig på dom flesta bilderna, jag funderar på det igen, för det var förjävla gött.
Så jag ska se vad jag kan göra med mina magi händer och om jag kan lyckas med det jag vill ha!
Nu ska jag ge mig av, det här var inte kul längre, egentligen ville jag inte skriva, men det gjorde jag ändå!
Kanske att jag börjat tröttna? Yes sir.